Money leads to success.
Lång dag. Upp tidigt för att hämta folk vid kontoret för att sedan åka ut till namutumba och "lämna över" de vägar som är färdiga. Givetvis var inte alla på plats så jag och Thorsson fick hoppa in i bilen med Moses the wanker för att hämta en kille från tidningen New Vision och en tjej från nån radiostation.
7 svettiga mil senare kom vi fram till Namutumba. Efter att ha skakat hand med en hel del randoms leds vi in i Chief Administrative Officer's office. CAO'en har tydligen bott i japan i 6 år, när han sedan kom hem ansågs han vara så världsvan så att han valdes in i denna maktposition. I praktiken betyder det att han har rensat fisk i japan i 6 år och sparat ihop pengar som han sedan köpt sig sin position med, därav rubriken. Där pratas det en del om hur nöjd CAO:en är med JCNK's arbete och att han ser fram emot fortsatt samarbete med oss. Då harklar sig en stor man som sitter på kanten och ser självbelåten ut. Han bränner av ett litet tal om att det inte riktigt fungerar så som CAO har beskrivit det, mutfiske tänker både jag och Thorsson. Antagligen en korrupt jävel. Det visar sig att han studerat en tid vid Uppsala universitet och kan några ord svenska. Han är artigt trevlig, men ger oss ändå dåliga vibbar.
Efter detta bär det iväg till ett ställe i utkanten av Namutumba där det ska hållas ett litet politiskt möte som är standard vid såna här beslutsfattningar. Vi kommer fram och välkomnas, stolar, soffor, fåtöljer och bänkar bärs ut och ställs ut på gräsmattan under ett träd bland koskit som lite slarvigt håller på att skyfflas bort. Efter 20 minuter börjar det snackas om att ställa in alltihop eftersom inte tillräckligt mycket folk är närvarande. Vad hade dom räknat med? Det är ju ingen som har en aning om att vi skulle komma...
30 minuter senare flyttas mötet till en skola där folk har samlats. Det bjuds på läsk (gissa vilka som betalade för den) och de lokala politikerna säger sitt. I Sverige fungerar det ju så att det i bästa fall är 2 personer som vågar öppna munnen och ifrågasätta. Här är man inte rädd för att säga sitt. Frågorna haglar och en debatt uppstår. Politikerna får kritik för att de klagar över brister i arbetet, men väntar till sista dagen med att inspektera. Var där regelbundet säger folk! Nu är det tyvärr så att höjdarna har flytt fältet. De åkte iväg så fort debatten började... Vi fick en uppeggad talare med många bra synpunkter med på film. Vi ska försöka få upp filmen någonstans och bifoga en länk.
Under hela dagen togs det bilder och fördes anteckningar till tidningen så om ett par dagar är man med i en ugandisk tidning!
7 svettiga mil senare kom vi fram till Namutumba. Efter att ha skakat hand med en hel del randoms leds vi in i Chief Administrative Officer's office. CAO'en har tydligen bott i japan i 6 år, när han sedan kom hem ansågs han vara så världsvan så att han valdes in i denna maktposition. I praktiken betyder det att han har rensat fisk i japan i 6 år och sparat ihop pengar som han sedan köpt sig sin position med, därav rubriken. Där pratas det en del om hur nöjd CAO:en är med JCNK's arbete och att han ser fram emot fortsatt samarbete med oss. Då harklar sig en stor man som sitter på kanten och ser självbelåten ut. Han bränner av ett litet tal om att det inte riktigt fungerar så som CAO har beskrivit det, mutfiske tänker både jag och Thorsson. Antagligen en korrupt jävel. Det visar sig att han studerat en tid vid Uppsala universitet och kan några ord svenska. Han är artigt trevlig, men ger oss ändå dåliga vibbar.
Efter detta bär det iväg till ett ställe i utkanten av Namutumba där det ska hållas ett litet politiskt möte som är standard vid såna här beslutsfattningar. Vi kommer fram och välkomnas, stolar, soffor, fåtöljer och bänkar bärs ut och ställs ut på gräsmattan under ett träd bland koskit som lite slarvigt håller på att skyfflas bort. Efter 20 minuter börjar det snackas om att ställa in alltihop eftersom inte tillräckligt mycket folk är närvarande. Vad hade dom räknat med? Det är ju ingen som har en aning om att vi skulle komma...
30 minuter senare flyttas mötet till en skola där folk har samlats. Det bjuds på läsk (gissa vilka som betalade för den) och de lokala politikerna säger sitt. I Sverige fungerar det ju så att det i bästa fall är 2 personer som vågar öppna munnen och ifrågasätta. Här är man inte rädd för att säga sitt. Frågorna haglar och en debatt uppstår. Politikerna får kritik för att de klagar över brister i arbetet, men väntar till sista dagen med att inspektera. Var där regelbundet säger folk! Nu är det tyvärr så att höjdarna har flytt fältet. De åkte iväg så fort debatten började... Vi fick en uppeggad talare med många bra synpunkter med på film. Vi ska försöka få upp filmen någonstans och bifoga en länk.
Under hela dagen togs det bilder och fördes anteckningar till tidningen så om ett par dagar är man med i en ugandisk tidning!
Kommentarer
Trackback
